Tingelingela

... men dom senaste veckorna har jag bävat inför att gå och lägga mig för jag vet hur dålig natten blir. Jag är inte den som gnäller utan ser oftast det positiva i saker och ting. Men när jag inte får sova så blir jag på dåligt humör och min positiva energi sinar väldigt fort.
Men det värsta med allt dethär är ändå att jag blir ledsen över att jag inte vet vad som är "fel" med Texas... på dagarna är de mycket gråt och gnäll och det är inte många minuter per dag han kan ligga själv och leka. Har han ont någonstans? Är någonting fel på honom? är tankar som snurrar i huvudet dagligen. För det sista jag vill är att han ska lida på något sätt. 
Imorgon ska vi iallafall få träffa en barnläkare i samma veva som vi ska ta sprutorna(tredje gången gillt?). Men jag tvivlar ju på att hon ska kunna tala om vad som gör honom så missnöjd... åh vad det värker i mitt mamma-hjärta.  =*(