Tingelingela

Besöket rövade bort min pojke! :P Faster ville så gärna att han skulle sova över på Björks när hon var där och han ville det också så... men det känns lite tomt utan min storkille fast han får roligt det vet jag. :)

Angående Minifom. Det fungerade inte på Tilde men fungerar det för er andra så är ju det jättejättebra! :)
Men jag väljer att tro på undersökningen och vilken tur att man får tro och tycka som man vill.
Nu ska vi testa Semperdropparna ett tag och se hur det går.

Nu ska jag mysa med min underbara dotter! <3

Jag läste om en undersökning som handlade om spädbarnskolik på Familjeliv igår... och den undersökningen talade om att Minifom är fejk och bara ger en placeboeffekt(för föräldrarna?). Blev lite arg eftersom vi gått och köpt en stor flaska för över 200 spänn! Ja ja inte mycket att göra åt... slutade ge henne igår vid middagstid då jag hade läst om undersökningen och det har inte knipt i magen MER utan snarare mindre. En stund på kvällen men det gick över när jag gav henne tutten och ammade.

Idag ska farmor, farfar och en efterlängtad faster komma och hälsa på och vi har bett dom åka förbi ett apotek och köpa Semperdroppar. Dom innehåller probiotika och ska enligt undersökningen ge effekt. Och dom ger man bara EN gång om dagen så det känns ju värt att prova.

Egentligen har ju inte Tilde några större problem med magknip... men finns det hjälp mot det magknip hon har så tar man ju den så hon slipper lida. Och som man som förälder har tänkt så många gånger... tänk om JAG kunde ta det onda ifrån mina barn och ha ont istället?

Igår jobbade Fredrik för första gången på 3 veckor. Och vilka underbara veckor vi har haft! Jag ville verkligen bara stanna tiden.
Hur som helst, det gick kalasbra! Fredrik lämnade Texas på dagis på morgonen och jag och Tilde åkte på BVC kl 10. Tussan hade gått upp 200g i vikt och väger nu 3695g. Jättebra sa Ulla. :)
Sen åkte vi förbi Storheden och kollade på halva reapriset-fynd på Lindex och KappAhl. Jag köpte en tröja till Texas och en klänning+leggings till Tilde, allt för 85kr! Och det var fina kläder. 

Vi åkte hem och mös och vilade en stund jag och Tilde innan vi åkte och hämtade storebror på dagis. Sen sov Tilde i 3 timmar när vi kom hem så jag hade gott om tid att ta hand om Texas. Han fick bada badkar, titta på Rorri-film och sen åt vi middag i lugn och ro. Det blev en tidig kväll för Texas efter en dag på dagis... och Tilde somnade redan kl 00:30 wihoo! ;)

Nu är det dags att tussa! Hejs!

Efter att ha funderat och grubblat i ett par veckors tid så tog vi ett beslut igår. Texas ska få vara hemma ett par månader och börja gå 15 timmar först till hösten.
Från och med höst-terminen det år barnet fyller 3 så är det ju gratis dessutom.
Så han kommer ju ändå gå 15 timmar i ett helt år innan Tilde ska börja på dagis 1år och 7 månader gammal hösten 2012.

Det känns som att vi tagit ett väldigt bra beslut!

Vi får ta oss iväg på öppna förskolan och på mammafikor och träffa andra barn, det kommer att bli toppen! :)

Han kommer att gå på dagis februari ut under uppsägningstiden. Och när han börjar om i höst så ska vi söka in honom på en annan avdelning(då det har varit lite struligt med personalen på hans nuvarande avdelning=nya ansikten varje vecka).

Äntligen lite klirr i kassan efter ett FATTIGT januari!

Vi har gått på stan idag... fyndat en del, strosat och sen blev det middag på Max.

Åhlens hade halva reapriset och vi hittade lite till barnen:

Klänning + strumpbyxa till Tilde.
Piratkläder, tröja och 2 par strumpor till Texas.
BILLIGT var det! :)

Det är alltid kul att köpa kläder till barnen, men det känns lite extra speciellt att få köpa tjejkläder nu också. Hade jag haft råd hade jag köpt hur mycket som helst!

Sen blev det en sväng till barnens hus också och köpa hem en Dr Browns nappflaska(flaska med ventil som gör att barnet får i sig minimalt med luft), alltid bra att ha i beredskap om jag blir sjuk, ska iväg, är aptrött eller av annan anledning inte kan amma. 2 tetror med ersättning har jag köpt redan innan hon föddes. Nu ska jag bara koka flaskan så den är färdig för användning så det går fort att göra iordning ersättningen om det skulle krisa.

Än så länge har ju amningen fungerat riktigt bra och jag hoppas verkligen att det ska fortsätta så!
Det är stor skillnad på Texas och Tilde... Texas ammade ju ALLTID i 30-40 minuter medans Tilde brukar vara nöjd efter 10 minuter.
Med Texas satt jag i princip non-stop och ammade från kl 20-01 på kvällen under en period och det var ju rätt så påfrestande... hade Tilde varit sån hade hon fått hjälp av flaskan för länge sedan. Jag ser ersättningen som en räddare i nöden och som en befrielse, men jag vill ändå försöka att amma så länge det går bra.

Inatt somnade Tilde vid 2 och sov sen ända till 6! 4 timmars sammanhängande sömn var som en dröm. :) Men jag önskar att damen ville gå till sängs liiite tidigare... men det går nog till sig om ett par veckor. Hoppas hoppas!

Idag blir våran Tilde 2 veckor. Tiden rusar iväg. Dagarna har alldeles för få timmar och det finns så mycket jag vill göra men inte hinner... men det kan ju också bero på hur man prioriterar. Jag prioriterar mys med familjen. Jag tar verkligen vara på bebistiden och lever i nuet. Dammtussarna och tvätthögen får vänta.

Idag är det bara -10 så efter lunchen ska vi UT, ska bli så skönt! Jag tänkte ta en tur med vagnen och röra på dököttet... vågen säger 62kg(-3kg på 11 dagar) idag så 4-5kg tills jag ligger på min normalvikt.


 

... har kommit och gått. På fredagen var vi på BVC allihopa... sessan vägde 3495g och hade gått upp 100g på en vecka och det var godkänt. :)
Texas fick också passa på att vägas och mätas när han ändå var där, 87,5cm och 11,3kg.

På lördagen åkte vi och lämnade Texas hos farmor och farfar för en massa bus och övernattning. Stora killen hade packat sin ryggsäck själv och allt. :)
Jag, Fredrik och Tilde passade på att vila upp oss ordentligt och tog sovmorgon till 10:30 idag, mycket skönt! 

Idag har vi allihopa varit på fika hos Katrin, Fredric och William på Knöppelåsen och det var mycket trevligt. :) Jag hade gärna tagit deras hus men men man kan inte få allt här i världen. ;)

Nu har jag precis ätit kvällsmål nr 1 och oroar mig lite över hur natten kommer att bli. :S Tilde sover och sover... hon brukar annars ha vakentid mellan ca 22-02, så jag vet inte alls hur det blir. Som tur är har jag vilat större delen av kvällen och slumrat till en liten stund så jag kommer nog orka med en sen natt. 
Som det ser ut nu så somnar Tilde vid 01:30-02:00 och sover 2-3 timmar mellan amningarna. Som tur är somnar hon fort om efter maten. 
Sen så är hon så duktig som bara äter 10 minuter/amning.  

Hon vill inte sova i spjälsängen utan sover med mig i stora sängen. Men det gör inte mig någonting... vill min nyfödda dotter ha närhet när hon sover så får hon självklart det! <3
Fredrik får sova på en madrass på golvet för att det inte ska bli så trångt. :P
På nån vecka då nätterna förhoppningsvis har blivit lite bättre får vi försöka få henne att sova i spjälsängen.





Ååååh vad jag älskar min familj! Underbara Fredrik, Texas och Tilde... ni är mitt allt! <3

Bloggen har inte så hög prio just nu... det som prioriteras är massa mys och kärlek med familjen. <3
Men jag skriver några rader, inte minst för min egen skull.

Livet känns så underbart och jag är lyckligare än någonsin. Nu måste jag bara hitta stopp-knappen för tiden går alldeles för FORT!

Vi har pappa hemma till fredag nästa vecka så det är lyxigt och jättehärligt.

Våran princessa är idag en vecka ung och det känns som hon alltid har funnits här hos oss. <3
Hon sover, äter, sover, bajsar, sover och sover.
Bajsar 10 gånger om dagen och sover sina kortaste pass natte-tid.
Hon är en väldigt nöjd bebis.

2-barnsmamman är HÖG på hormoner. Och det syns inte minst i min hormonkänsliga hud som är alldeles rödprickig av hormonacne. Snyggt.
Jag äter som en skogshuggare men är ändå alltid hungrig!
Tuttarna har läkt ihop helt nu och det är en fröjd att amma. Hon äter oftast från ett bröst per måltid så än så länge finns det gott om mat. :)


Mina älskade barn, ni är mitt allt! <3

På lördagkvällen den 8/1 började slemproppen att släppa. Jag skuttade ut ur badrummet och berättade ivrigt åt Fredrik och han gick och hällde ut sin öl i slasken... man vet ju aldrig. ;) 
Men det var lugnt i magen och på söndagen den 9/1 så släppte resten av slemproppen, fortfarande lugnt i magen men en känsla i min kropp som sa att det snart är dags. Jag tyder min kropps signaler som talar om för mig att vila och äta.

Natten mellan söndagen och måndagen sover jag väldigt gott. Till min stora besvikelse. Jag ville ju så gärna att det skulle sätta igång!

Måndag morgon var jag låg och sa att det blir ingen bebis... men ack så fel man kan ha, för bara ett tag senare börjar svaga värkar med ca 20-30 minuters mellanrum komma. Timmarna går och dom gör ondare och kommer aningens tätare.

Efter lunch vid 13:30-tiden bestämmer vi oss för att ringa till farmor och be henne komma efter hon har slutat jobba. Då har jag värkar med 7-8 minuters mellanrum och jag känner att det är förlossningsvärkar.
Kl 15:00 ringer vi igen och ber henne sluta lite tidigare och komma så fort hon kan... jag har tagit ett bad för att se om värkarna skulle avta men det gjorde dom ju som tur var inte. Jag packade färdigt bb-väskan och gjorde mig iordning för att åka till Sunderby sjukhus.
Ringde förlossningen och sa att jag ville komma in och föda barn ikväll och jag var så välkommen.

Från ca kl 15:00 har jag då haft regelbunda starka värkar med 5 minuters mellanrum.

Farmor kommer kl 16:00 och vi gör oss iordning och åker till sjukhuset. Framme på FL 16:50. Jag får ett rum och blir ombytt och sen kopplar dom upp mig på CTG. Efter en undersökning visar det sig att tappen är helt utplånad och jag är öppen 4 cm.

 

Jag grabbar tag i en rullator och går i korridorerna. Fredrik tar lite kaffe och vi kollar lite Per Morberg i fikarummet. Jag står och hänger mot rullatorn och vankar fram och tillbaka då och då.
Några värkar är intensivare och ondare än andra och kl 18:15 får jag en sån intensiv värk så jag håller på att rasa ihop av smärta i samma stund som vattnet går. Jag piper till Fredrik -Hjälp mig!

In på rummet och jag ber om lustgas, NU!
En ny undersökning visar att jag är öppen 6cm och huvudet har kommit ner rejält. BM tror att det kan komma när som helst nu och jag tänker bara -jo tjena.
Dom sätter en elektrod på bebis huvud och bara en stund efter det känner jag hur sladden till elektroden vrids fram och tillbaka där nere... bebisen roterar runt och sjunker ner ytterligare. 
BM och undersköterskan tar på sig förklädena och ser lite oroligt på mig och säger att jag måste tala om så fort jag känner mig "bajsnödig".
Och jag tänker bara - men vad tror hon?! Varför skulle det gå SÅ fort?



18:45 kommer VÄRKEN FRÅN HELVETET och jag suger på lustgasen för glatta livet! Jag var nära på att svimma, den var så intensiv och överjävlig! När den äntligen är över tar jag av masken från ansiktet och gapar med lustgasröst åt Fredrik: -Den kommer nu!!!

Fredrik tröck på knappen och in kom BM och undersköterska, en kort stund senare kom även en till BM.

Började krysta kl 18:55. Efter några hemska minuter med smärta och skrik så ligger jag med bebisens huvud halvvägs ut mellan 2 värkar och det gör så ONT DET GÖR ONT MEN DET GÅR.
Kl 19:05 glider hon ut. Våran bebis! Smärtan byts blixtsnabbt ut till total LYCKA! Jag känner en sån enorm kärlek för bebisen som dom håller upp framför mig! Jag tjuter av glädje, kan inte hålla tillbaka... känslorna är helt och hållet omöjliga att beskriva, KÄRLEK!
Dom lägger bebis på mitt bröst och den har ett tjockt lager fosterfett på sig, MASSOR med mörkt hår och världens vackraste. <3

Det visar sig vara en liten tjej, precis som jag och Fredrik trott hela tiden. <3 Våran dotter, våran underbara dotter!

3510g tung och 50cm lång.


Stolta pappan <3

Moderkakan kommer ut utan problem och jag är hel och behöver inte sys någonting.

Jag är supernöjd med denna förlossning! Den kunde inte ha varit bättre. Det är helt fantastiskt att föda barn!
Och vem kunde ha anat att det skulle gå så fort?

Jag kände mig så jäkla duktig också, klarade mig på bara lustgasen och så himla skönt att kroppen jobbade på så bra själv. Det var ju i princip en helt och hållet naturlig förlossning om man bortser från lustgasen.

Nu mina vänner så hoppas jag för allt i världen att det en dag kommer att dyka upp en förlossningsberättelse nr 3 på bloggen i framtiden. <3 <3 <3

På förmiddagen har vi varit i Sunderbyn på BB-vård i hemmet och blivit utskrivna från BB. Allt såg bra ut och gumman har börjat gå upp i vikt. På tisdagen vägde hon 3320g och idag vägde hon 3395g. Dom tog PKU och hon sa inte ett pip, men då fick hon ju suga på pappas finger med sockerlösning på under tiden och det var mumsigt. :) 
Fredrik sa shit vad hon suger hårt och jag sa mmm, jag om någon vet ju liksom om det. ;)

Texas fick hosta igår och idag hostar han MASSOR och feber har han också fått. :( Jobbigt för lill-killen, han är helt däckad. 
När vi var i Sunderbyn så skulle barnmorskan rengöra Tildes navel och Tilde tyckte det var kallt och jobbigt så hon grinade och skrek lite, då blev Texas ledsen och började gråta... han trodde nog att dom var dum med lillasyster. Han är ju ändå bara för söt ändå! <3 Ett ganska tydligt tecken på att han tycker om sin lillasyster. <3

Igår kom babybluesen.
Texas ville INTE sova och efter att Fredrik hade försökt lägga honom 3-4 gånger så var det min tur att göra ett försök... gick inget vidare... jag blev arg, jag var skittrött och less så jag gick bara ut ur hans rum och gick i köket och grinade. 
Idag så sa jag -jävla hosta och muttrade i bilen påväg hem från Sunderbyn... då sa Fredrik nått i stil med -säg inte så, det är inte hans fel att han är sjuk.
Och det vet jag väl, jag blir bara orolig för att Tilde ska bli smittad. Men jag tålde inte att Fredrik sa åt mig så då började jag grina igen.
Men det är ju något som hör till, babybluesen. Men jag känner mig ganska löjlig när jag tänker på det. :P

Sessan ligger och sover så gott... hon sover 3-4 timmar i sträck på dagarna men bara 1-2 timmar i sträck på nätterna. Det hade ju gärna fått vara tvärtom... men jag ska inte klaga, hon är så duktig och snäll Tilde. 

Mina vänner... jag ska knåpa ihop en förlossningsberättelse snart, jag vet att ni väntar! :)  

36 timmar efter förlossningen är stormagen ett minne blott.

Jag känner mig väldigt hel i kroppen! Har inte nå ont alls förutom i mina sprängfyllda tuttar! Dom är som bowlingklot!
Avslaget avtog väldigt fort och är nu bara som vanlig mens(fast ännu mindre). Jag har INTE NÅ ont mellan benen(blev inte sydd nå denna gång). Det är ändå helt fantastiskt vad FORT kroppen kan läka ihop! WOW!

Måste kolla vågen... 65kg stannade den på, så 7-8 kilo ska bort innan jag är nere på ursprungsvikten. Fast nu väger väl varje bröst iofs 3kg/styck! :P 

Flera gånger om dagen inser jag hur SKÖNT det är att vara ogravid. Det går så lätt att böja sig ner, studsa i och ur sängen, sitta vid matbordet som en hösäck och äta mat, gå och kissa väldigt sällan osv osv.

Nu väntar jag på att Tilde-älsklingen ska vakna... dels för att jag vill att hon ska amma men mest för att jag saknar henne sååå! <3 <3 <3 Vad jag älskar dig Tilde!

Vi mår väldigt bra och njuter av vårat nya liv och våran dotter. Lycka och kärlek fyller mitt hjärta till bredden och lite till... att få barn är det mest fantastiska du kan vara med om, om du frågar mig.

Sessan sköter sig exemplariskt. Sover, äter och bajsar. :) Hennes dygnsrytm är väl kanske inte lika fullt så exemplarisk men vad gör väl det? Det löser sig med tiden. Bara att acceptera och försöka sova en stund på dagen. Natt nr 1 somnade hon efter 2 och natt nr 2 somnade hon efter 4. Jag räknar med att nattvaka ännu en natt.

Hon är en jäkel på att suga och idag har mjölken runnit till ordentligt så jag känner mig som Dolly Parton. ;)
Amningen fungerar jättebra!

Storebror beter sig precis som jag trodde att han skulle... han är väldigt snäll mot sin syster och är sådär lite lagom intresserad. Ibland smyger sig svartsjukan på och han kan säga -flytta/bort bebis när hon ligger i min eller pappas famn och vill då komma upp själv. Men jag förstår honom helt och hållet! Det kan inte vara helt lätt att dela med sig av mamma och pappa när man har haft dom för sig själv hela livet.
Ibland blir jag lite ledsen när jag tänker på det... men han kommer att vänja sig. Älskade fina fina storebror! <3

Jag känner mig lugn inför förlossning och inte det minsta orolig. Visst har jag funderat på smärtan men den kommer jag att hantera bra, precis som förra gången, vill jag tro. Det sitter ju mycket i psyket... och jag känner mig stark och förberedd.

Jag förväntar mig att det kommer ta lika lång tid som med Texas, ca 15 timmar tog det från det att dom ooonda värkarna började komma. Och går det snabbare så ser jag det som en bonus.

Jag kommer med största säkerhet greppa ett hårt tag om lustgasen och det vore konstigt om jag INTE vill ha EDA också. EDA var ju rena himmelriket för mig!

...

Tiden på BB har jag också funderat lite på. Jag hoppas att jag inte behöver vara där länge men en natt vill jag stanna iallafall.

När Texas kom till världen så fick han problem att andas ett par timmar efter att han föddes. Han lät knappt nå men han låg och vred på sig och blev alldeles röd. Vi gick omedelbart med honom till en BM och hon försökte luta honom framåt osv för att få honom att andas bra igen... men det gick inte så med raska steg gick hon och vi över till 56:an(barnintensiven) och en läkare tillkallades omedelbart.

Jag blev så fruktansvärt rädd när jag såg mitt barn kämpa för att få luft och all personal såg lite skrämda ut också... det var ingen som sa att det inte var någon fara och att det är sånt som händer. Jag hann tänka tusen saker under loppet av några sekunder.

Dom stack ner en slang i halsen på honom och lyckades få upp vad dom trodde var svalt fostervatten som satt sig som ett tjockt slem i halsen. Texas började andas normalt och blev inskriven på 56:an över natten.

081008 var den bästa och den värsta dagen i hela mitt liv.

Det jag vill berätta med dethär är att jag redan nu bestämt mig för att vara vaken hela första natten på BB. Tänk skulle samma sak hända igen och jag inte märker det för att jag sover? Troligtvis inte men det sitter ju kvar sen förra gången...

Hur som helst... nu längtar jag efter smärta! Give me! ;D

En god morgon efter en god natts sömn.

En sats med glass vispas runt i glassmaskinen för andra gången den här veckan. Vi får fint besök på middag och med tanke på den enkla varmrätten, palt, så måste dom ju få en riktigt god efterrätt! ;)

Idag är det 2 dagar kvar till BF men jag har ställt in mig lite på att bebis kommer nästa helg, det är svårt att inte stirra sig blind på BF-datumet men jag försöker... Men går jag mer än 5 dagar över tiden(som jag gjorde med Texas) då tjurar jag ihop totalt, det kan jag lova!
Men just nu går det väldigt väldigt bra! Jag tar var dag som den kommer. Jag vilar, myser med mina finaste, äter gott, läser bok, umgås med nära och kära och är väldigt nöjd med tillvaron.

Jag har inga jobbiga krämpor att klaga över... det gör ont vid revbenskanten(som det gjort i över 10 veckor) och på punkten på ryggen då och då men inte så det är jobbigt. Jag får sova gott om nätterna och jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt stor. Visst kan det vara lite jobbigt att böja sig och kliva i och ur bilen men såå jobbigt är det ju inte. Jag hade säkert kunnat vara gravid ett par veckor till men det är LÄNGTAN efter mitt barn som skulle få mig att gå under. Det är svårt att ta in att det ligger en färdigbakad bebis i min mage som väldigt snart ligger i mina armar. Livets mirakel. <3 

*Pust* vilken morgon... Texas härjade på till 22:30 igår och idag fick jag väcka honom kl 8 för idag var det dagis. Grin, gnäll och vägra äta frukost. Sen grin medans jag klädde på honom.

När vi kom fram till dagis och gick in genom FEL dörr började grinandet igen... hans egen avdelning är stängd och han skulle få vara på en annan idag. Men som tur var så var ju hans favvo-fröken Siv där så jag stannade ett tag tills han hade lugnat ner sig sen tog Siv över.

Jag vet inte om det var värt det... att lämna honom på dagis idag, men jag gjorde det för hans egen skull. Han hade ju kompisar från hans avdelning som var där idag också så jag tror ändå han får roligt. :) Och det var många fröknar och inte så många barn så det var ju bra det med.

Jag känner mig redan helt uttömd på tålamod och ork och dagen har knappt börjat. Men nu sitter jag och slösurfar och dricker en kopp te så det känns genast mycket bättre.

IKEA-trippen resulterade inte i någon förlossning, men däremot fick jag väldigt ont i fötterna och stenhård mage. Men det var det helt klart värt! Alltid kul att shoppa lite och så hade jag väldigt trevligt sällskap. :D
Shoppade för endast 350kr, det måste vara rekord! Men å andra sidan finns det inga pengar... 2 trasiga bilar, mycket räkningar, föräldrapenning och bebis på väg... då lever man inte så flott. Men vi lever ett väldigt rikt liv ändå. <3

Idag så åker jag och Soppa till IKEA efter lunch, mest troligt... jag väntar bara på att hon ska ringa och ge klartecken. :)

Men är det inte då förlossning sätter igång? När det inte alls passar sig och när man är 15 mil från Sunderby sjukhus? :P I wish!

Dags att sätta på ett ansikte... ha en bra dag.

Börjar dagen med lätt illamående vid frukost, mycket roligt... fick i mig en halv macka, te och en massa Proviva mango(sjukt gott) iallafall.

Det är januari år 2011 och som ni säkert förstår så är det svårt att tänka på annat än bebis och förlossning. Det är ju sjukt nära nu, kan väl egentligen hända när som helst... I wish!

8 dagar till BF och 10 dagar till mitt gissningsdatum. Känns som en halv evighet just nu. Jag behöver roa mig med något! Tänkte tanken att åka på IKEA men jag vet inte om min kropp är så sugen på det... och inte min man heller för den delen, har inte frågat honom men jag känner honom så pass väl att jag inte behöver fråga för att veta vad han tycker. ;)

Fredrik jobbar bara onsdag denna vecka så det ska bli såå skönt att ha honom hemma. Har inga planer alls denna vecka förutom eventuella middagsgäster på torsdag.

Idag ska vi iallafall ta fram spjälsängen och möblera om lite i vårat sovrum, det börjar väl bli på tiden. Och min BB-väska är ju inte packad heller...

Puss och kram

Januari


Texas var en liten kille

Januari månad innebar arbete på heltid och Fredrik var pappaledig med Texas.
Jag levde för helgerna som spenderades tillsammans med mina underbara. <3



Februari



Jag och Fredrik åkte på miniweekend till Ö-vik. Kollade på Melodifestivalen live och bodde på hotell.



Mars



-Våren kommer och bjuder på skönt uteliv.

-Texas börjar på dagis.

-Jag, Texas och farmor flyger till Stockholm och hälsar på Josefine och Patrik och bor på hotell.



April



Påsken spenderas i stugan.


Maj



-Vi fick en härlig värmebölja och Texas passade på att bada balja utomhus. :)

-Dagen före kristihimmelfärd får vi + på stickan. <3 <3 <3



Juni



Vi åker till Stockholm och hälsar på faster och går på Skansen.



Juli



Sommaren bjöd inte på så många varma dagar men så fort det var hyffsat bra väder passade vi på att besöka stranden.



Augusti



-Tillsammans med mormor och morfar + bror med familj åker vi till Lycksele över en helg. Går på djurparken och badar en massa i vattenlandet!

-Direkt efter semestern blir jag sjukskriven på heltid pga foglossning.



September



-Sommaren och hösten bjuder på härliga besök i stugan.



Oktober



Texas fyller 2 år!



November



Jag och Fredrik firar 1-årig bröllopsdag. <3



December



Vi firar en härlig jul!



År 2010 har varit ett år då jag inte har kunnat leva fullt ut och där graviditeten har tagit överhand. Det började tidigt i graviditeten med väldigt jobbigt illamående som inte ville släppa taget förrän kring v.18. Sen tog foglossningen över och begränsade mig väldigt mycket, promenader var det inte tal om och jag fick ta det väldigt lugnt. På slutet av året hade jag mycket smärta i ryggen.

Men jag vill ändå minnas all glädje och alla fina dagar som 2010 har bjudit på. Hur Texas utveckling har fått oss att häpna inte minst vad gäller talet... från att ha varit tyst som en mussla till att börja prata och surra en massa i meningar på heltid. Och sen att han förstår så mycket. Det har varit så häftigt att vara med om!

Att se Texas livsglädje och hans personlighet utvecklas... är ett minne jag vill bära med mig från 2010.

Nu blickar jag framåt och ser ett fantastiskt 2011 framför mig! Då vi blir 4 i familjen med allt vad det innebär... Då vi försöker att leva i nuet ännu mer och njuta av allt det goda som livet ger.