Tävling?
Efter att ha läst Nathalies inlägg(klicka), måste för övrigt säga att hon är en mycket klok kvinna ;) .... så vaknade en massa tankar och känslor (som jag grubblat MYCKET och ofta på) till liv.
Dethär med att folk skryter och jämför sig med andra hela tiden! Och med folk menar jag dom flesta... Och jag kan börja med att vara HELT ÄRLIG och säga att visst händer det att även jag gör det ibland med jag kämpar och kämpar för att bryta dom tankemönstrena och låta bli att jämföra! Och det går verkligen framåt men jag har en lång väg kvar att gå innan jag HELT har slutat "tävla" mot andra.
Är livet en tävling? Den som är snyggast, har mest pengar och är lyckligast(utåt sett) vinner?
Och är det så illa att man tävlar med sina barn också? Ja så är det faktiskt.
Vet inte folk att barn utvecklas olika så är det ju synd...
VISST får man vara STOLT över sitt barn, herregud det är ju även jag såklart! Men ibland kan jag uppfatta det som att folk "tävlar" mer än bara är stolta.
Och visst kan det vara så att JAG påverkas mer än andra just på grund av att mitt barn tar med tid på sig. Men som jag försöker att INTE påverkas, ni skulle bara veta...
Detta är absolut inte något påhopp på någon utan mer allmänt. Och jag har svårt att tro att jag kommer få "bra respons" på detta inlägg men jag känner att jag vill inte hålla käften mer, det har jag gjort i 25 år och det känns som att det räcker nu.
Tänk om folk(även jag) kunde vara glada för andras skull istället för avundsjuka?
Och skulle DU vara så pass rakryggad och ärlig att du kan erkänna att det händer att du jämför, skryter och är avundsjuk? Det kan jag erkänna.
Men som sagt... som jag försöker att låta bli!
Jag har under några års tid arbetat med mig själv och brutit mina negativa tankemönster och "bytt ut" dom mot positiva tankemönster. Ni skulle inte känna igen mig om jag var som då... livet var bara skit! Men nu när jag ser livet med positiva ögon så känns livet för det mesta underbart!
PEACE
Sååå kloka ord Ingela!!
Jag jobbar också på att bryta mitt negativa tankemönster och det tar sig..! :)
Gud förbanne mig om jag blir en sådan morsa som ska jämföra mitt barn med alla andra - nej fy fan!
Ha en fortsatt trevlig dag!
Läste Maries kommentar hos Nathalie och jag håller med allt i vad hon skriver där. Jag tycker det är jättekul att jämföra mitt barn med dem i min föräldragrupp t.ex, där alla barn är nästan på pricken lika gamla. Det är superkul att se hur dem utvecklas. Från början var ett av barnen där jätteduktig på att "prata" och hålla i saker innan någon av dem andra 6 barnen börjat med det. Och nu rör sig Alfon mest av alla (rullar runt, försöker krypa osv) medans inget av dem andra barnen gör det. Det är ju så kul att se hur det förändras hel tiden i utvecklingen hos alla barn. Jag kommer nog alltid jämföra vad A och hans polare kan och inte kan. För att jag tycker det är kul! Tycker absolut inte det är något negativt i det. :) Jag förstår dock om DU kanske ar åt dig extra mycket när Texas inte varit snabbast på någon punkt i utvecklingen. Men som sagt, alla utvecklas ju olika snabbt och nget är ju "rätt eller fel". Det viktigaste är ju ändå att dem är friska och mår bra. Och det är nog inte heller många som vill ha ett barn som utvecklas så snabbt att man knappt hinner med. Allt har sin tid! Kram på er.
Ja jag har ju som sagt redan kommenterat i Natalies blogg så jag ids inte dra allt här igen. Men jag kan komma med lite nytt. ;)
Folk ser ut som fågelholkar när jag säger att Vincent inte har några tänder ännu och jag får förklara för dem att vissa barn får sina tänder sent. Kan jag bry mig mindre om att folk ifrågasätter hans tandhavande? Nej. Jag har viktigare saker att bry mig i än andras åsikter, så länge jag vet att det inte är något fel på honom (man ser ju faktiskt tänderna, så jag vet att han har anlag för dem, vissa barn föds ju utan tandanlag, men inte mitt barn).
Trist som tusan att folk "klagar" på Texas utveckling, folk borde ha bättre saker för sig än att lägga sig i och du borde ha bättre saker för dig än att ta åt dig. ;)
Jag menar det inte som något negativt, utan mer en pepp åt dig att fortsätta i samma andra som du jobbat på i ett bra tag nu. Stå på dig och ventilera dina åsikter, jag håller med dig i allt du skrivet, men försök att inte ta åt dig av sånt där meningslöst tjafs. :D
Du bor i ett fint hus på landet, har en superfin son, en bra karl som du snart ska åka till Karibien med och gifta dig med, du är ung och snygg, du lagar god mat och är omtyckt av alla.. så du vinner nog de flesta tävlingar du ställer upp i. ;D
Hej Ingela! Jag vet inte om du kommer ihåg mig.. heter Lina och är tillsammans med Fred (vi bodde granne med dig och din föredetta på stengatan). Jag hittade in hit och tycker att du har en jättefin blogg och skriver roliga inlägg. Jag tycker att det var väldigt kloka ord du sa i ditt inlägg, och väldigt modigt av dig att stå för dem! =) Jag kan känna likadant som det du beskrev och försöker också bryta negativa tankemönster och komma ihåg att glädjas för allt jag har och inte tänka på de få grejer jag inte har. Jag vill också säga att jag tycker att du verkar vara en sån harmonisk mamma, jag hoppas att jag också kommer att bli det när vi får barn =) Ha en underbar eftermiddag/kväll och krya på er! Vänliga hälsningar Lina
Intressant diskussion! Nu kommer väl någon att ge mig stryk men jag blir faktiskt ganska uttråkad av diskussionerna där vi sitter och jämför barnen hit och dit. (Självrannsakan: det kanske är för att ingen av mina kids direkt varit tidig med någonting?!).
Men när barnen blir lite äldre ser man mer och mer att de är OLIKA - inte bara sena eller tidiga. Och dessutom; ett barn som var tidig med att gå kanske sedan är jättesen med att börja prata? Någon som fick tänder tidigt kanske inte kunde lära sig att äta själv? Bara lite perspektiv.
Visst måste vi kunna glädjas med de framsteg som våra egna och andras barn gör, men om det är någon som inte kan prata om något annat så blir i alla fall jag lite less...
Det är en svår fråga - för var går gränsen? Och i vilka ord sätter vi betydelsen? Definitionen av orden vi använder? Jag tycker det är kul att höra och frågar gärna om andras barn utveckling... Sen om Joel kan samma sak vid samma tid är inte det viktiga - det viktiga är juh ATT han lär sig det... sen när han gör det kan jag glatt berätta att han gjort det - för man blir juh stolt när ens barn gör framsteg och det vill man gärna dela med sig!! :) Försöker att inte jämföra mig med andra och tävla om ditten och datten... Jag är nöjd med mitt liv och hur jag lever det!! Sen kan man juh vara avis hit och dit på saker och ting - som t.ex. att ni fått tillfälle att gifta er på en strand i karibien... Men jag gläds med er ;)... Jag är inte "hatiskt" avundsjuk utan mer att jag kan glädja mej med andra...
Sen får du gärna säga till om du någon gång tycker att jag skryter - för det kan juh hända att jag inte tänker på hur det låter utåt - är juh så olika hur man uppfattar och tolkar saker och ting!!
Tycker du skriver så himla bra,jag är in på din blogg flera gånger per dag:)
Jag, som säkert de flesta av oss, jämför o funderar över allt o det mest, men man får försöka lära sig att stänga öronen när det inte längre är värt o lyssna o man inte mår bra av det man hör.
Kämpa på, du har ju världens finaste kille!!!
Kramar om dig
