Tingelingela

Okej, då ska jag så gott jag kan (och kommer ihåg) berätta om hur det gick till när lilla Texas kom till världen...

7/10
Jag har en del mensvärk på morgonen men tänker att det är väl ingenting, jag vågar inte hoppas på att det är pågång. Dagen går och jag känner inte av något speciellt förutom att det känns som mensvärk någon gång då och då.

Vid 17-tiden får jag en överraskning på toaletten, en del av slemproppen har lossnat! Jippie tänker jag men hoppas fortfarande inte på för mycket eftersom den kan komma flera dagar i förväg. Det är ungefär nu som värkarna sätter igång också... men dom kommer sällan(ca var 20:e minut) och gör inte speciellt ont. Kvällen lunkar på som vanligt, jag kollar tv och har en del värkar, fortfarande rätt svaga och oregelbundna.

Vid 23-tiden börjar värkarna komma lite tätare och gör lite ondare. Fredrik går och sover och jag säger att jag väcker honom när det är dags(med glimten i ögat, för jag tror ju inte att det är på gång). Jag sitter på värktimer.se och klockar värkar samtidigt som jag sitter på Familjeliv och läser i trådar som handlar om förlossningen är på gång eller inte. Dom jag skriver med där tror att det är på gång för mig... dom tycker jag ska prova bada varmt och se om värkarna avtar. Jag badar någon gång vid 0:30 och värkarna fortsätter som vanligt.


8/10 
Från ca kl 0:00 till 01:45 har jag 4-6 minuter mellan värkarna och det börjar göra rätt så ont. Jag badar en gång till men det hjälper då inte speciellt mycket mer än att det är skönt mellan värkarna. 
Jag packar färdigt BB-väskan, vattnar blommorna, plockar till och ser till att hemmet klarar sig utan oss ett par dagar.
 
Från 01:45 tills jag ringer till förlossningen kl 03:20 så har jag riktigt ont och 3 minuter mellan värkarna. Jag höll ut in i det sista med att ringa till förlossningen eftersom jag ville vara säker på att det inte är falskt alarm. 
Förlossningen säger att vi är så välkomna och det kändes skönt att höra.


Precis innan vi åker till Sunderbyn.

 

Vi åker in och jag undersöks, det visade sig att jag var öppen 3cm och förlossningen är i aktiv fas så jag får ett rum och byter om till snyggaste förlossnings-skjortan.  ;)



Jag blir snabbt polare med lustgasen *mmm*  ;P



Vid 7-tiden så undersöker dom mig och jag har öppnat mig 1 cm till, så jag är alltså öppen 4cm. BM föreslår att jag ska ta ett bad, det kan hjälpa till på traven... så jag gör det. Det var skitjobbigt att bada, värkarna gjorda såå ont och jag ville bara tillbaka till lustgasen. Men jag låg ändå en halvtimme bara för att det kanske skulle öppna sig mer då.

Kl 8 käkar jag frukost och spyr sedan upp den... 

Vid 9-tiden så undersöks jag och jag har inte öppnat mig något mer på 2 timmar så dom rådgör med en doktor och bestämmer sig för att göra hål på hinnan så vattnet går.  

Kl 10:00 är jag öppen 5cm.
Värkarna gör väldigt ont och dom frågar om jag vill ha epiduralen nu(som jag sagt att jag ville ha), jaa tack!

Kl 10:25 sätter narkosläkaren in epiduralen och det gör inte alls speciellt ont. Det känns bara obehagligt i typ 3 sekunder när han sätter in nålen.
Epiduralen är helt UNDERBAR! Gud så skönt! Det känns som att jag svävar på små rosa fluffiga moln och jag kan slappna av riktigt ordentligt. Jag ligger och halvsover igenom värkarna... dom känns knappt. *Mmmm*
Dom sätter även i värkstimulerande dropp för att påskynda det sega öppningsskedet.

11:15 fortfarande öppen 5cm, BM ökar på det värkstimulerande droppet. 

12:50 öppen 6cm.

13:35 värkarna har "börjat göra ont igen" dom senaste 20 minuterna och det börjar trycka på neråt, känns ungefär som att man håller på att skita ner sig! 
Jag undersöks och är nu helt öppen, 10cm! 

14:15 så börjar jag krysta spontant utan att dom ber mig... trycket neråt gör att kroppen vill hjälpa till och det är skönare att "krysta med" än att hålla emot. 
Först får jag ta lustgas under krystvärkarna men efter ett tag så får jag ta mellanåt istället då jag ska slappna av. 
Här är det lite suddigt i minnet men jag minns att jag var grymt fokuserad på uppgiften och faan vad jag krystade! Jag var en naturbegåvning!  ;)
Dom sista värkarna var det svårt att slappna av mellanåt eftersom jag hade ett barnhuvud halvvägs ut, så jag skrek en del mellan värkarna, men några sug i lustgasen gjorde susen. 

Dom säger åt mig att nästa värk så kommer den, men jag tror dom inte. Jag krystar iallafall för kung och fosterland och jag känner hur den lilla kroppen glider ut. 
14:47 lägger upp en varm, blöt, röd liten pojke på mitt bröst och den känslan jag fick var helt otrolig! Den starka kärleken jag direkt kände för mitt barn var helt obeskrivbar... Jag sitter här med tårar i ögonen och finner inga ord för hur fantastiskt det var. Himmelen på jorden finns i förlossnings-salarna runt om på denna jord, det vet jag nu.





Innan jag blev gravid var jag rädd och helt anti att föda naturligt. Man har bara hört så mycket negativt om att föda barn... aldrig är det någon som pratar om hur fantastiskt det är när man får sitt barn på sitt bröst. 

För mig var förlossningen en fantastisk upplevelse, jag är bara positivt inställd och ser faktiskt fram emot nästa förlossning när man vet att belöningen man får är värd mer än allt annat.